När man pratar om tex homosexuallitet så använder de flesta ordet normal eller onormal om man nu är på de humöret.. Grejen är att Normal är ett ideal som någon med hög rank i samhället, klassen, familjen. Vanligt däremot har inget med ideal och göra.

Normal är egentligen bara ett annat ord för vanligt. Men allt eftersom tycker jag att ordet Normal har fått större påverka i samhället eftersom man jämt och ständigt blandar ihop Vanligt med Normal. Det finns ingen som uppfyller idealet om att vara normal.



Det finns alltid något hos en som avviker från idealet. Men såklart så erkänner man inte detta och gömmer sig därför bakom att antingen trycka ner andra eller själv ändra på idealet. Men för att ändra på idealet så måste man ha hög rank i sin omgivning. En människa som är mobbad eller utstött kan inte ändra på idealet, tyvärr.

För mig är ordet Vanlig bättre eftersom de inte förmedlar godkännandet av "idealet". Jag skulle aldrig säga med flit att jag är Normal. Jag skulle däremot kunna säga att jag är ungefär lika vanlig som alla andra.

Vägra Idealet och våga stå för vem du är!

Tänkte om ni ville ha mer kontakt med mig personligen så kan ni alltid skicka ett mail till [email protected] om ni vill fråga om något, ge tips eller bara be om råd :)

Gilla även min sida på facebook om ni vill, uppdaterar där så mycket jag kan! :)

http://www.facebook.com/joellove.blogg.se

Sen så undrar jag om ni har några tips på vad ni vill se mer av här på bloggen, har varit dålig på att uppdatera på grund av att jag inte har något att skriva om. Men som sagt skriv på vad ni vill se mer av!



Love ya!

Rent utsagt död inuti just nu. Likgiltig. Det är ett av mina favorit ord som jag sällan får använda...
Engelska provet/ förhöret gick la som förväntat, svara på alla förutom två och de var på hörövningen..
Såna är ju bara jobbiga :)



- Lovely.
- Thanks, you lock pretty good your self.

Idag blev det lite teater, Strindberg. Är riktigt spänd på att få se vad detta ska leda till!

Love ya!

Hittade denna roliga lilla video idag på killfrågor.se
Det är helt enkelt omvänt, tänk om Homo var dagens Hetero. Skulle faktiskt inte ha något emot en sådan ändring, kanske bara för en vecka. Skulle nog öppna en del människors sinnen.



Be kind to one another

No shame in defeat.

Love ya!

Tycker det är dags att lägga ner mina soffpotatis vardag. Förra året sa jag ju att jag skulle satsa mer på skolan detta året men istället så ligger jag nu i min säg och kollar på desperate housewives, tesk tesk...
Äsch nu får jag fan ta mig i kragen och plugga på engelskan till imorgon!

Idag valde vi till gymnasiet. Som första hands val valde jag Teater ofc. Som Andra handsval fick de bli Estetik och media. Valde tre saker till men har nästan glömt bort dom nu. Det ända som stör mig är att jag valde spanska...
Spanska har helt och hållet förlorat sin charm och jag rent utsagt avskyr de. Får la se om jag väljer bort det senare.



True shit..

Brb, plugga engelska!

Love ya!

Sitter helt forever alone i min säng och ska bege mig in i duschen snart.
Tror att min dag kommer spenderas på Melrose place och kläd provning. Hatar känslan varje morgon då man inte har någon aning om vad man ska ha på sig. Önskar helst att man kunde känna sig vacker varje dag.

Söndagar är den värsta dagen på vecka. Det är då man vet att allt är på väg att börja om igen. Inget bra på tv och mina brukar oftast spenderas ensam eftersom jag är på ett väldigt uselt humör på söndagar. Söndagar är motsatsen till min favorit dag i veckan. Fredagar.



På fredagen är allt mysigt. Man vet att man har en hel helg framför sig och fredag kväll är något magiskt mysig. Kan inte riktigt förklara känslan men den gör liksom hela jobbiga skolveckan värt de hela. Fredagar är mysigast och helt enkelt underbara.

Fuck...
Måste ju läsa ut min bok på 600 sidor också...
Aja, blir en riktig bokläsar vecka nu asså.

Love ya!

Idag så vaknade man upp till en riktigt rolig (ironi) överraskning.
Snön hade kommit på allvar. Riktigt stora bomullstussar flög ner från himlen.
Riktigt glad blev man. Åter igen, ironi.



Mamma och Jag åkte till mormor & morfar där vi träffade moster med familj. Åt våfflor, riktigt mysigt!



Hoppas snön är borta tills måndag bara!!!

Love ya!

Nu ska man läsa ur Kjellboken för Ida!
Kramisar på er och sov gott!



För er som undra vad de är för bok.

Vill skriva ett inlägg om tillit. Men jag har ingen aning om vad jag ska skriva. De jag vet är med tillit är att de är att man kan lita på sina vänner och tvärtom. Man ska kunna lita på sina vänner och ens vänner ska kunna lita på en själv. Ibland sviker man de förtroendet. Det gör vi alla någon gång. På ett eller annat sätt. Grejen är bara att veta när ens tillit verkligen har förstörts och när man ska förlåta.

Jag är en virrig typ, allt som sägs till mig har en 10% chans att läcka ut. Inget dåligt, de kan jag lova men små saker riskerar alltid att komma ut min mun. Lika dant är de för andra. Ingen är helt och hållet vattentät. Jag är en sån som litar lite för mycket på en del människor. Kan vara vem som helst egentligen.



Känns som om jag borde skylla mig själv men jag litar ju på dom jag känner. Tillit och förtroende är något som är guld värt. Det är därför många kämpar för att få de. Tyvärr så är även tillit och förtroende något som är riktigt enkelt att ta sönder.

Brb ska läsa godnatt saga för Ida.
En liten saga om en kille som heter Kjell. Han bor i ett kartonghus i den svenska idyllen någon gång för länge sedan då man kunde kastrera något. Kram ändå!



Du är värd guld, Älskar dig.

Ähm..
Det är något som jag sällan tar upp och de är baksidan av att gå sin egna väg. Det blir kanske en ensam väg att gå. De vägar du kommer in på kommer inte alltid va som du tänkt dig. Du kommer förmodligen att se många nerförsbackar. Nyligen så har jag känt mest av baksidan.

Jag tror egentligen inte jag vill va som alla andra utan det är liksom en tanke i bakhuvudet när man tänker på baksidorna. Omklädningsrummet är ett ställe där jag känner av de som mest. Jag ska inte klaga över huvudtaget på min vikt, men jag ser inte mig själv som smal.

När de gäller andra som säger fina saker till mig så har jag sjukt svårt att ta till mig de, dock så är förolämpningar enklare att suga upp. Skulle inte ha något emot att få vare en normal kille för åtminstone en dag. Få känna hur de är att leva med en sorts standard förväntningar.

Jag tror på att gå sin egna väg men ibland hade de varit riktigt skönt att få ta den enkla vägen..

Ett citat.

 

”De höll varandra i handen. Efter att ha släppt taget om ett sista, genomvått farväl vände de sig om och lämnade kyrkogården, och de såg tillbaka flera gånger. Själv stannade jag kvar en liten stund längre. Jag vinkade. Ingen vinkade tillbaka.”

Ur Boktjuven.

Ett citat.

 

”De höll varandra i handen. Efter att ha släppt taget om ett sista, genomvått farväl vände de sig om och lämnade kyrkogården, och de såg tillbaka flera gånger. Själv stannade jag kvar en liten stund längre. Jag vinkade. Ingen vinkade tillbaka.”

Ur Boktjuven.

Nu ska vi snacka om lite self-hating. Det är något jag börjat tänka mycket på sedan i somras då jag kom på att de inte går att springa ifrån sig själv. Ganska idiotiskt att göra så. När jag började acceptera min läggning för de är inte alla bi eller homos som är upp över öronen förtjusta i sin läggning från början. Nej för fan de va verkligen inte jag.

Hela mitt ideal för ett fint och lyckligt liv bröts samman.
Mitt Ideal som vuxen är följande:
1. Skaffa fru och Barn.
2. Skaffa ett litet hus i förorten.
3. Bli rik och skilja mig.
4. Skaffa ny familj och lämna den.
5. kolla ovan.
6. Ha sju barn men bara prata med två av dom. Bli mördad av min nuvarande fru pga min affär med min andra exhustru.

Lite extremt, don't you think?
När jag kollar på mig själv i spegeln ibland så känner jag knappt igen mig och om jag skulle göra de vill jag bara gråta. Har ingen aning om varför. Borde va stolt över den jag är. Stå för vem jag är de är något jag alltid kommer göra. Säger verkligen inte att jag har något emot flator och bögar, haha älskar er lika mycket som mina egna föräldrar. Dock så skulle jag nog hellre vilja ge upp allt till ett liv där jag fick vara en normal kille.

Suicidal thoughts...

Jag har alltid varit en sån som satt mina behov efter andras. Jag har alltid varit den som velat hjälpa till, även om jag egentligen inte haft något med de att göra. Jag är den som inte kan va glad om inte mina vänner är glada. Jag gör vad som helst för att hjälpa och sist men inte minst så menar jag alltid väl.

Detta är min största svaghet, enligt mig själv. Jag kan ibland glömma av vilka gränser som man ibland kan gå över när man vill vara kompis med alla. Dom som är dina vänner kanske kommer känna sig svikna. Du vill bara hjälpa till och väljer att säga något som egentligen inte borde sagts. Detta kan förstöra tilliten helt.



Hur väl du än menar så är det ibland bäst att bara va tyst och låta de andra sköta sig själva. Det minskar konflikterna och du själv riskerar inte att själv bli inblandad och utsatt. Tyvärr så kan jag inte riktigt göra så. Det är enklare att hjälpa andra än sig själv och när jag mått riktigt uselt har jag tagit del av att hjälpa andra. På så sätt har jag mått bättre.

Låter ganska själviskt när jag skriver de men som jag skrivit innan så menar jag bara väl. Det är inte så att jag sitter och gottar mig i mina vänners elände. Utan det är den där komfortabla känslan att få släppa sina egna problem och få ta del av andras. För mig så blev andras problem min flykt ifrån mina egna. Det finns många andra sätt att fly från sina problem men de kan vi ta någon annan gång.

Ett misstag är värt att förlåtas...

Stör mig på att min näsa rinner samtidigt som den är igen täppt. Nyser en gång vart 10:e minut.
Känns som om jag brinner invärtes. Ont i halsen och hostar upp selm som jag varje gång springer iväg till toan för att spotta ut. men äsch de finns dom som har de värre.



Älska lite smått att va sjuk. Då får man kolla lite extra på Melrose place och mysa ner sig.

Love Ya!

Blir inte så mycket bloggande när man inte är på humör.
Är inte riktigt på humör just nu heller men ville bara att ni skulle få ett fint litet inlägg ändå.
Hoppas ni mår bra!



Lollo i Cafét med Kelly.



Matilda på Slöjden.



Att vänta är inte de roligaste.

Love Ya!

Idag stod man i skolans café med Linnea. Hon är riktigt go!
Samtdigt så var de en riktigt soft början på terminen. Sen blir det sovmorgon imorgon!
Kan ändå inte sluta tänka på hur många gånger jag eller Linnea gick in i något.



Mysig bild på Linnea, Olivia och Silvio.

Tror inte att jag har så mycket mer om min dag faktiskt. Den har varit enklare än vad jag trodde den skulle va.
Jag vaknade nästan frivilligt och jag har inte varit överdrivet trött som jag trodde jag skulle vara.
Aja men nu ska jag göra lite små saker innan jag ska sova.

Love Ya!

Precis ätit lite middag (Lunch).
Har vänt på hela dygnet och på alla mina vanor. Gjort lovet till min vardag och imorgon måste den brytas.
Lite ångest inför skolan har man allt och de kommer va omöjligt att sova i natt.



Dreaming is believing.

Suttit och försökt göra klart min So uppsats. Kommit en bra bit på vägen men de är en lång väg kvar.
Suck. Men imorgon blir det nog ändå rätt så bra. Ska stå i skolans cafeteria med en go klasskamrat.
På torsdag börjar man med sovmorgnar vilket är bland de härligaste som finns.

Aja får la återgå till studierna.
Love Ya!

När jag tänker tillbaka på mitt liv så ser jag oftast inte speciellt mycket.
Jag kan se några få stunder av lycka och glädje. Jag kan se mina vänners glada leenden.
Men det är i form av små stilbilder och dom där underbara scenerna ur ens liv har försvunnit.



Men dom är inte helt borta utan lite då och då kommer dom fram när man minst anar de.
Du kommer egentligen inte ihåg de utan allt verkar bara vara en dröm eller fantasi.
Drömmen är mer än så, den känns verklig och snart låter du sen tanken ta över ditt sinne innan den hastigt försvinner inne bland hjärnbalkarna.

Jag trodde alltid att jag skulle vara den jag alltid har varit. Mitt långa hår skulle aldrig få klippas av. Min lugg var mitt liv. Jag lekte som ett barn in i sista stund och jag kan ibland vilja gå tillbaka till den tiden så fantasin höll om mitt liv. Idag är det omöjligt. Det går inte längre att fantisera som jag gjort utan mina tankar har liksom mig utvecklats med åren.



Det är inte lätt att växa upp. Jag saknar oftast den tiden då man bara kunde gosa med sina föräldrar och den tiden då man inte behövde oroa sig för något. Ångesten fanns liksom inte. Inga men och måsten. Bara skratt och förhoppningar om att nästa skoldag ska bli lika rolig som den föregående.

Tror inte att det bara är jag som saknar att va barn.

Snart är de dags att sova, måste försöka vända tillbaka dygnet.
Enklare sagt är gjort...
Fast jag är lite trött ändå.

Idag hade jag en jätte mysig dag får jag la säga.
Var först med Amanda. Vi åt choklad och busade.
Sen fick man va lite med Malin. Vi åt Chokladglass och kolla på roliga klipp på youtube.



Choklad är så förbaskat gott!

Den däringa förbannade So uppsatsen får man ägna sig åt i morgon.
Lite ångest får man ändå inför skolan. Sömnsvårigheter med för den delen.
Fast just nu har man ju liten fin sak i huvudet som kanske kan hjälpa.

Love ya!

Något som folk går runt och tror om bögar/ Flator eller bis.
Bara för att vi tänder på samma kön så betyder de att vi ska ligga med bästa första vi ser. Vi planerar ut hur vi ska ta dom i sängen. Vi går ute på gatan och så helt plötsligt så våldtar vi den.

Vill bara tillägga att så är det fan inte. Kan säga att det finns en hel del killar jag skulle vilja ligga med, dom flesta är hetro. Det respekterar jag. Jag kan slänga in något dirty joke ibland men jag är inte seriös med det. Jag skulle aldrig få för mig att ligga med någon straight kille. Knappt om han skulle be mig om de.



Skulle jätte gärna vilja veta de :)

Var med en killkompis igår och han hade tidigare varit med en kompis som undrade om han skulle våga va med mig. Nej för fan jag kan inte va med andra killar förutom om jag ska ligga med dom... Är det så ni straighta killar tänker? Att ni ska ligga med alla tjejer ni umgås med?

Perversa idioter är ni.
Man undrar ju vad som finns i era huvuden. Inte mycket och det märker man väldigt tydligt. Kan också se vem som skulle kunna va lagd åt andra hållet med och oftast är de dom som är räddast. Ganska roligt egentligen för min respekt blir bara svårare och svårare att få gent emot vad ni säger. Vem vet ni kanske har en liten crush på den killen som ni dagligen kallar för bög..

Kan säga att jag tycker synd om er.
Det är riktigt jävla synd om er :)

Hej på er alla underbara!
Igår var man med Lollo och Oskar, vi åt pizza och snackade om allt och lite till.
Så ljuvligt mysigt var de!

Dom ville att jag skulle sova med dom men jag kände inte för de :)
Snacka om att man vänt på dygnet nu igen. Det ända man behöver är en underbar person man kan snacka med på kvällarna så är allt perfekt. På väg hem fick man va med om en läskig sak..



Det kommer en bil på andra sidan gatan och åker emot mig. Den svänger om så den kör på den sidan närmast mig. Jag går precis bredvid en parkering och där kör bilen in. Jag trodde mina dagar var räknade. Jag blev lite rädd faktiskt. Så med ett bultande hjärta gick jag fortare och fortare.

Hörde fotsteg bakom mig men igen var där. Sen så är det en vitbil med två gubbar som åker runt i de området jag bor. Mina kompisar hade dagen innan nästan blivit indragna i bilen. Så när jag då går den sista biten hem så ser jag den här bilen med de två gubbarna i.

Usch...
Älskar att gå ute på kvällarna men ibland blir de lite läskigt.
Nu ska jag göra lite varm choklad och så ska jag skriva på So uppsatsen.

Love ya!

Lite glad får man la ändå va ju.
Sitter nu och kollar på Desperate Housewives. I'm a Cancerbitch!
Julia är här och vi snackar om världsliga saker. Saknar osten och Torsten.
Sov över med Lollo och Nina i förrgår. Fett mysigt ju!



Love ya!

If he can do it so can I.
Jag menar varför inte, vad var min plats på jorden?
Jag vill inte säga att risken var stor utan bara att den fanns. Den finns fortfarande men det är en annan femma. Sjukt konstigt hur enkelt man börjat se på de hela efter 2 år..

Men vilket sätt är liksom minst smärtfritt?
Google kanske har svaret? Vem vet kanske behöver inte jag lyfta ett finger. Det kan ju komma in någon galning på skolan och skjuta ner oss. Det finns ju fullt av galningar ute på gatan, kanske kan jag bli dess nästa offer.



This is Crazy talk.
Förstås så är det här tankar jag haft. Så tro mig när jag säger att jag inte tänker på samma saker som för 2 år sedan. Det har jag gått vidare ifrån. Gått från tukthuset till ett bättre liv. Men ja tror inte på att självmord går att stoppa egentligen. Så småningom så gör man de bara. Det finns inom en.

Vilken hemsk sak att skriva tänker kanske ni men jag tror på att man ska få göra sina egna val och är en människa såpas olycklig så är det dess beslut. Jag tror att jag vänder lite på de. Man är inte självisk när man mår dåligt. If you don't mind?

Jag fick ju efter en tid hjälp med kurator och så. Jag lärde mig att öppna mig för mina vänner , jag fick ökat självförtroende och idag är jag nog lyckligare än vad jag någonsin varit i hela mitt liv. Meningen med detta var från början att jag skulle skriva hur man går vidare efter ens väns/ släkting/ familjemedlems död men om jag ska va ärlig så finns det ingen som kan säga hur man ska gå vidare.

Jag har nog inte riktigt gått vidare utan jag tänker på de hela tiden. Men hur man ska gå vidare beror lite också hur man är som person. Men såpas mycket vet jag att de hjälper med en god vän som man kan prata med. För tro mig en god vän är allt du behöver för att bli lycklig.

Att förlora någon kan anses vara de värsta som kan hända. Tårarna som faller ner från ens kinder och den sjukt hemska klumpen i magen gör att hela situationen blir ourtärlig. Just nu försöker jag berätta om hur de är att förlora någon man älskar. Dom flesta som känner mig vet just vem jag menar.

Om jag ska va ärlig så kände jag honom inte så bra. Han var liksom den skojiga farbrorn som alltid kom på nya busiga saker. Han försökte alltid ta min lillasysters lockar, han försökte nog samma med mig om jag inte mins fel. Hemma hos mormor brukade jag gräva i sandlådan och han kom fram och vi började prata.

Förstås så var allt detta när vi va barn. När vi blev lite äldre gick de inte längre att se bort alla problem och de märktes att vi började se på de hela att de var något som egentligen inte stod rätt till. Men eftersom vi antog att allas liv var perfekta och underbara så varför skulle vi misstänka att något stod fel till?

Men så gick de som de gick och den värld vi trodde var så perfekt... den fasaden rasade snabbt. Vi kunde nu på något sätt se hur störd och hur illa hela världen var. Vi kunde för första gången se på våra familjemedlemmar att dom bar runt på hemligheter och dom la på en massa leenden, allt för att inte låta omvärlden se vad det var vi tänkte & kände.

Allt detta kan vi ta en annan gång. Just nu vill jag bara skriva hur det var att gå vidare. För er som kanske inte upplevt en sån sak så går det nog inte riktigt att förstå hur man mår. Men för oss som har upplevt de så vet vi inte riktigt hur vi ska kunna gå vidare. För mig var de en så sjukt hemsk upplevelse så jag började tänka riktigt mörkt. Och jag kan lova er att om de inte vore för mina vänner så hade jag inte skrivit på denna blogg idag.

Jag hade så sjukt dåligt självförtroende och min självkänsla låg i botten. Det hade lätte kunnat gå lika illa för mig men som tur är gjorde det inte de....

Förstår egentligen inte varför det ska vara så svårt nu för tiden att stå för sig själv. Att vara ensam utan att ha någon som gör dina dagar bättre än vad dom egentligen är. Att ha någon man kan mysa med när man känner sig ensam och att ha någon som säger hur mycket dina ögon glittrar och på så sätt får dig på bättre humör efter en riktigt jobbig dag.



Pick me, Chose me, Love me

Kan inte sluta tänka på just dom orden. Lite sådär är kärlek. Man vill ha den så otroligt mycket men man är inte alltid bered på att ta konsekvenserna. Jag vet inte riktigt om jag är tillräckligt mogen för ett seriöst förhållande men de hindrar inte mig från att leta och försöka hitta någon som jag kan se mig själv tillsammans med.



Som på den här bilden, åhh vad härligt de skulle vara att få vara tillsammans med en människa som gör en hel. Sitta pussa på varandra och bara mysa. Jag har aldrig riktigt haft de så, har aldrig varit den som vågat ta risken, risken att få något underbart eller få ens hjärta krossat. Jag är så mån om att skydda mig att jag börjat bygga upp en mur för mitt hjärta, så inga människor kan komma in och så jag kan hålla mitt hjärta intakt.

Du går runt på stan och ser andra lyckliga par. Du ser hur dina vänner kommer in i nya förhållande inte så länge efter dom precis kommit ut ur ett. Du undrar vad du gör för fel och varför du inte har chansen att känna den värme och kärlek som du så gärna velat känna.

Du har dina vänner och dom älskar dig och du älskar dom men det kommer aldrig vara tillräckligt. De tomrum du känner när du tänker på kärlek och sånt kommer aldrig att fyllas av mat, kläder eller vänskap. De kan enbart fyllas av kärlek från en individ som tycker du är bland de bästa som finns.

Alla letar vi efter kärlek och vi är så fruktansvärt rädda för att bli ensamma.

Det spelar ingen roll hur fin andra säger att man är, själv så är man sjukt missnöjd med sig själv.
När man står vid spegeln och ska göra sig fin för att träffa kompisar eller den man gillar.
Man står där i timmar, lägger på miner, rynkar pannan, ställer sig på sne eller helt enkelt får raseriutbrott över att aldrig känna sig fin.

Skönhet kommer från insidan. Det skulle lätta kunna va något man säger till fula personer för att dom ska må bättre över sig själva men grejen är att det är sant. Men en annan sanning är att det är utsidan som ger insidan sin glans.

Personligen så vet jag hur det är att vara den personen framför spegeln, personen som aldrig blir nöjd med hur man ser ut. Slänga allt i väggen och bara sätta sig ner och gråta i förtvivlan. Och tänka på varför man inte fick utseendet medan man ser någon snygg person i klassen gå runt utan att tveka.

Det är inte lätt att vara ung idag. Utseendet har så oerhört stor inverkan på oss. Vi lär hon dagligen hur vi ska se ut på teve, reklam eller av dom som enligt sig själva "äga" skolan. Att stå där i omklädningsrummet och jämföra sig med dom andra i klassen.

Varför kunde inte jag va snygg...

Idag vaknade men kl 14. Inte så lyckat..
Känner sig så trött och man hinner inte vakna innan mörkret har lagt sig igen.
Lite deppig blir man på de, får ta sig i kragen imorgon i stället.

Gick en underbar promenad med Amanda och hennes hund.
Snackade om livet och om jordens undergång.
Lite läskigt blev de när vi började snacka om flodvågor, speciellt när vågorna var så höga som dom var.

Senare på kvällen gick man ut med Lollo. Vi skulle träffa Isak och Alex.
Från början skulle vi bara träffats vid Willys men vi fick gå ända till donken.
Sjukt leriga blev vi. Så typiskt mig och Lollo ändå.

Nu ska jag sitter och planera ut en ny design till bloggen.

Puss puss!

Jag blir så sjukt glad över att få sån här respons. De jag vill med mitt bloggande är ju just att hjälpa andra människor. Hoppas verkligen allt är bättre nu och att allt är bra. Är jätte tacksam för de du skrivit, det är så här man får reda på att folk verkligen läser ens blogg. Om inte så vet jag i alla fall att jag har gjort något bra för dig i alla fall.

Stor kram på dej!

Kontakt
Är de så att ni vill snacka privat över mail och så, så finns jag på [email protected].
Skicka bara iväg ett mail så ska jag försöka svara så fort som möjligt. Det behöver inte vara något personligt utan om ni vill ha mer av något på bloggen eller om ni har någon idé som ni vill att jag ska framföra.

Puss puss!

Jag sörjer inte dig längre. Jag har gått vidare så väl som man kan efter de som hänt.
Du kommer alltid att va en del av mig och du har format den jag är idag. Hade du inte gjort som du gjort så hade jag förmodligen varit så ihop tryckt att jag inte hade synts längre. Jag hade blivit osynlig.

Idag sörjer jag. Men jag sörjer inte just dig eller vilket hemskt val du gjorde för två år sedan. Jag sörjer över mig själv. Efter att du tog ditt liv såg jag ingen anledning till att varför jag inte kunde göra samma sak. Jag mådde skit, mitt självförtroende var på botten och jag hade inget att gå upp för på morgonen.

Jag hade så hemska tankar över de hela. Just nu kan jag nästan skoja om de eller inte skoja om det utan jag har en bättre syn på de hela. Alla ska vi dö någon gång och jag tänker på döden på ett lätt sätt. Du kan antigen se döden på ett dåligt sätt och ta vara på livet eller så kan du tänka att varje dag kan bli din sista och du kan göra något bra av den. Just nu är jag i ett stadium där jag är varken olycklig eller lycklig.

Att dö nu skulle förmodligen var bättre än om en massa år då jag kanske har en massa ånger inom mig. Men jag skulle inte vilja ge upp mitt liv än. Jag ha otroligt mycket jag ska göra innan jag dör men jag är bered på att döden kan komma när man mist anar de.

Lev varje dag som om den vore din sista. Ni kanske tycker att de är lite galet eller sjukt att ha just den inställningen om döden som jag har. Men för mig är eran inställning lika knasig. Jag ser inte döden på ett dåligt sätt men jag ser den inte på ett bra heller.

Utan döden är en del av livet. Så är det bara. Jag vet att jag kan bli påkörd i morgon av en buss så jag tar liksom vara på varje dag och gör något minnes värt av den, även om det innebär att bara sitta inne och kolla på datan så är det just de jag vill göra med min dag.

Och Till dig.
Utan ditt val som du gjorde för två år sedan hade jag inte blivit den jag är idag. Du har gett mig en bättre syn på livet och du har hjälpt mig till ett lyckligare liv. Du har hjälpt mig helt enkelt. Och alla runt omkring mig ser detta på ett hemskt sätt så vill jag bara påminna dom om att det finns alltid något positivt med allt. Även om det har med ett självmord att göra.

Hoppas du har de bra vart du än må vara och att vi ses någon gång igen.
Kram vi tänker på dej.

Do not stand at my grave and weep,

I am not there; I do not sleep.

I am a thousand winds that blow,

I am the diamond glints on snow,

I am the sun on ripened grain,

I am the gentle autumn rain.

When you awaken in the morning’s hush

I am the swift uplifting rush

Of quiet birds in circling flight.

I am the soft starlight at night.

Do not stand at my grave and cry,

I am not there; I did not die.