If he can do it so can I.
Jag menar varför inte, vad var min plats på jorden?
Jag vill inte säga att risken var stor utan bara att den fanns. Den finns fortfarande men det är en annan femma. Sjukt konstigt hur enkelt man börjat se på de hela efter 2 år..

Men vilket sätt är liksom minst smärtfritt?
Google kanske har svaret? Vem vet kanske behöver inte jag lyfta ett finger. Det kan ju komma in någon galning på skolan och skjuta ner oss. Det finns ju fullt av galningar ute på gatan, kanske kan jag bli dess nästa offer.



This is Crazy talk.
Förstås så är det här tankar jag haft. Så tro mig när jag säger att jag inte tänker på samma saker som för 2 år sedan. Det har jag gått vidare ifrån. Gått från tukthuset till ett bättre liv. Men ja tror inte på att självmord går att stoppa egentligen. Så småningom så gör man de bara. Det finns inom en.

Vilken hemsk sak att skriva tänker kanske ni men jag tror på att man ska få göra sina egna val och är en människa såpas olycklig så är det dess beslut. Jag tror att jag vänder lite på de. Man är inte självisk när man mår dåligt. If you don't mind?

Jag fick ju efter en tid hjälp med kurator och så. Jag lärde mig att öppna mig för mina vänner , jag fick ökat självförtroende och idag är jag nog lyckligare än vad jag någonsin varit i hela mitt liv. Meningen med detta var från början att jag skulle skriva hur man går vidare efter ens väns/ släkting/ familjemedlems död men om jag ska va ärlig så finns det ingen som kan säga hur man ska gå vidare.

Jag har nog inte riktigt gått vidare utan jag tänker på de hela tiden. Men hur man ska gå vidare beror lite också hur man är som person. Men såpas mycket vet jag att de hjälper med en god vän som man kan prata med. För tro mig en god vän är allt du behöver för att bli lycklig.