Förstår egentligen inte varför det ska vara så svårt nu för tiden att stå för sig själv. Att vara ensam utan att ha någon som gör dina dagar bättre än vad dom egentligen är. Att ha någon man kan mysa med när man känner sig ensam och att ha någon som säger hur mycket dina ögon glittrar och på så sätt får dig på bättre humör efter en riktigt jobbig dag.



Pick me, Chose me, Love me

Kan inte sluta tänka på just dom orden. Lite sådär är kärlek. Man vill ha den så otroligt mycket men man är inte alltid bered på att ta konsekvenserna. Jag vet inte riktigt om jag är tillräckligt mogen för ett seriöst förhållande men de hindrar inte mig från att leta och försöka hitta någon som jag kan se mig själv tillsammans med.



Som på den här bilden, åhh vad härligt de skulle vara att få vara tillsammans med en människa som gör en hel. Sitta pussa på varandra och bara mysa. Jag har aldrig riktigt haft de så, har aldrig varit den som vågat ta risken, risken att få något underbart eller få ens hjärta krossat. Jag är så mån om att skydda mig att jag börjat bygga upp en mur för mitt hjärta, så inga människor kan komma in och så jag kan hålla mitt hjärta intakt.

Du går runt på stan och ser andra lyckliga par. Du ser hur dina vänner kommer in i nya förhållande inte så länge efter dom precis kommit ut ur ett. Du undrar vad du gör för fel och varför du inte har chansen att känna den värme och kärlek som du så gärna velat känna.

Du har dina vänner och dom älskar dig och du älskar dom men det kommer aldrig vara tillräckligt. De tomrum du känner när du tänker på kärlek och sånt kommer aldrig att fyllas av mat, kläder eller vänskap. De kan enbart fyllas av kärlek från en individ som tycker du är bland de bästa som finns.

Alla letar vi efter kärlek och vi är så fruktansvärt rädda för att bli ensamma.