Nu ska vi snacka om lite self-hating. Det är något jag börjat tänka mycket på sedan i somras då jag kom på att de inte går att springa ifrån sig själv. Ganska idiotiskt att göra så. När jag började acceptera min läggning för de är inte alla bi eller homos som är upp över öronen förtjusta i sin läggning från början. Nej för fan de va verkligen inte jag.

Hela mitt ideal för ett fint och lyckligt liv bröts samman.
Mitt Ideal som vuxen är följande:
1. Skaffa fru och Barn.
2. Skaffa ett litet hus i förorten.
3. Bli rik och skilja mig.
4. Skaffa ny familj och lämna den.
5. kolla ovan.
6. Ha sju barn men bara prata med två av dom. Bli mördad av min nuvarande fru pga min affär med min andra exhustru.

Lite extremt, don't you think?
När jag kollar på mig själv i spegeln ibland så känner jag knappt igen mig och om jag skulle göra de vill jag bara gråta. Har ingen aning om varför. Borde va stolt över den jag är. Stå för vem jag är de är något jag alltid kommer göra. Säger verkligen inte att jag har något emot flator och bögar, haha älskar er lika mycket som mina egna föräldrar. Dock så skulle jag nog hellre vilja ge upp allt till ett liv där jag fick vara en normal kille.

Suicidal thoughts...