2 år senare
Du kommer alltid att va en del av mig och du har format den jag är idag. Hade du inte gjort som du gjort så hade jag förmodligen varit så ihop tryckt att jag inte hade synts längre. Jag hade blivit osynlig.
Idag sörjer jag. Men jag sörjer inte just dig eller vilket hemskt val du gjorde för två år sedan. Jag sörjer över mig själv. Efter att du tog ditt liv såg jag ingen anledning till att varför jag inte kunde göra samma sak. Jag mådde skit, mitt självförtroende var på botten och jag hade inget att gå upp för på morgonen.
Jag hade så hemska tankar över de hela. Just nu kan jag nästan skoja om de eller inte skoja om det utan jag har en bättre syn på de hela. Alla ska vi dö någon gång och jag tänker på döden på ett lätt sätt. Du kan antigen se döden på ett dåligt sätt och ta vara på livet eller så kan du tänka att varje dag kan bli din sista och du kan göra något bra av den. Just nu är jag i ett stadium där jag är varken olycklig eller lycklig.
Att dö nu skulle förmodligen var bättre än om en massa år då jag kanske har en massa ånger inom mig. Men jag skulle inte vilja ge upp mitt liv än. Jag ha otroligt mycket jag ska göra innan jag dör men jag är bered på att döden kan komma när man mist anar de.
Lev varje dag som om den vore din sista. Ni kanske tycker att de är lite galet eller sjukt att ha just den inställningen om döden som jag har. Men för mig är eran inställning lika knasig. Jag ser inte döden på ett dåligt sätt men jag ser den inte på ett bra heller.
Utan döden är en del av livet. Så är det bara. Jag vet att jag kan bli påkörd i morgon av en buss så jag tar liksom vara på varje dag och gör något minnes värt av den, även om det innebär att bara sitta inne och kolla på datan så är det just de jag vill göra med min dag.
Och Till dig.
Utan ditt val som du gjorde för två år sedan hade jag inte blivit den jag är idag. Du har gett mig en bättre syn på livet och du har hjälpt mig till ett lyckligare liv. Du har hjälpt mig helt enkelt. Och alla runt omkring mig ser detta på ett hemskt sätt så vill jag bara påminna dom om att det finns alltid något positivt med allt. Även om det har med ett självmord att göra.
Hoppas du har de bra vart du än må vara och att vi ses någon gång igen.
Kram vi tänker på dej.
hej du!
för nån månad sen kom jag in på din blogg första gången och blev FAST! fastnade för allt, ditt sätt att skriva,det du skriver om självkänsla osv.. inte många bloggare som gör det(inte killar för den delen heller..)! och att du vågar gå fram och vara dig själv, fantastiskt att du vågar det!även läst din krönika flera gånger, sjukt bra skrivet!
Jag hade ett skit år 2011,det va mycket som hände.. en i släkten dog en som jag stog skit nära och en annan hängde sig hemma i sitt vardagsrum.. Under den jobbigaste tiden var då jag hitta din blogg. Och du har räddat mig, det kanske låter sjukt men så är det! läste alla dina inlägg, hur du tar det som hänt dig osv.. det fick upp mig på fötterna igen, utan alla vänner och utan dig hade det inte gått! TACK!
förlåt måste låta sjukt men det är sant du räddade mig.. <3
ville inte skriva här egentligen.
hej, måste hålla med dig om att man ska leva varje dag som den vore den sista,. Har du något, vilket som helst tips på hur man kan leva mera efter "du vet inte vad du har förrän det är borta" för jag vet vad som menas med det (har upplevt det) men jag kan typ inte ta till mig det. Aja det låter krångligt asså.
btw.. snygg juldesign :)