Jag är inte säker på om jag lägger ner bloggen eller bara tar en paus.
Men vi hör när vi hörs. Vill ni fråga om något eller bara vi ha hjälp så maila [email protected].

Kram på er, puss puss.



Love ya!

Har varit skit sen med detta men lovade en riktigt fin tjej att jag skulle länka henne blogg så nu kommer den! 



Johanna Falk - En riktigt fin tjej och en grym blogg!

Mins ni Julkalendern Dieselråttor och Sjömansmöss?
Av någon anledning så satte jag mig ner och kollade igenom alla avsnitt på youtube. Kan verkligen inte tro att det gått tio år sedan den gick på tv. Detta var helt klart den bästa Julkalendern!



Allt var roligare när man va mindre.

Love ya!

Riktigt stiligt par!

När man växer upp så lämnar man ifrån sig de oskuldsfulla tankarna och de oskyldiga sinnet. När personligheten börjar spegla den vi kommer vara i vårt vuxna liv. Att ständigt stå mitt emellan vuxen och barn. Att ibland vilja gråta och skrika, att ibland vilja skratta och busa. När kropp och ideal börjar bli det viktigaste. Att växa upp är inte enkelt.

Har precis gått igenom en hel del lådor med en hel drös massa gamla saker. Hittade foton och teckningar. Detta blev lite för känslosamt för mig av någon anledning. Kanske är jag sorgsen över hur snabbt det har gått från att vara ett litet barn till att va nästa vuxen. Kanske inser jag att jag saknar hur enkelt allt va förr.



- Sandvargen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

- "Jag hatar att jag älskar dig."

Det finns inget tråkigare än måndagar..
Men va i alla fall med Matilda idag och hade det busigt skojigt.
Har inte så mycket att skriva så hejdå.



- Señor Sombrero

Hat är grundat av okunnighet och rädsla. Rädsla för någon annans kapacitet och någon annans möjligheter som kan vara större än en självs. Var snäll mot varandra och acceptera andra för deras olikheter, du kan faktiskt lära dig saker som kan göra dig till en bättre människa.

Fick en sjuk gullig kommentar av någon p12. Hade tänkt hänga ut honom efter som han använde sin hotmail adress. Men jag är inte så elak.



På en skala från 1-10 så är jag nog en 5:a men jämfört med dig så har jag ju alla hjärnceller hemma i skallen. Det råder delade uppfattningar om vad killarna i min klass tycker om mig. Några vet jag att dom inte har något emot mig och några vet jag att dom har något emot mig. Behandlar andra som jag själv blir behandlad. Skapade denna bloggen när jag var typ 12 år gammal och har inte haft någon lust att byta namn bara för att den kanske är lite töntig. Hellre en puckad bög som är snäll och trevlig än en person som inte har något bättre för sig än att skriva såna här patetiska kommentarer.

Bara för att jag skrattar åt er!

Detta beskriver igår kväll...



"Oh well
It's a black top blur
But I'm pretty sure it ruled"

Det var inte precis så att detta kom plötsligt. Du hade ändå inte varit i så bra skick det senaste.
Tror jag gick i trean första gången vi möttes. Du har hjälpt mig mycket genom åren och trotts att jag varit arg och förlorat humöret med dig så ska du veta att det aldrig var ditt fel. Jag älskar dig och utan dig vet jag ej hur det hade sett ut.



Idag dog mig plattång, gilla om du bryr dig (y)

Saker och ting var glada.

Vi står i ditt sovrum. Din vänstra arm håller om mig medan din högra försöker få upp jeansknappen på mina byxor. Jag kollar in i dina ögon och kysser dina läppar. Kyssen blir till hångel och lika snabbt som mina kläder är av står du naken inför mig. Jag iakttar din kropp. Dina muskler och dina fasta rumpa.

Jag tror jag ska ge upp. Ge upp helt och hållet på kärleken. Det är helt enkelt inget för mig. Jag vill bara ha något enkelt för en gångs skull för ni som känner mig vet att jag inte är en enkel person. Tror jag är lite för mycket av en dramaqueen. Så fort livet blir tråkigt slänger jag mig in i bästa första dramatiska händelser. Det där om att låta folk komma för nära är nog mitt största problem. Jag vill ha mina avstånd från människor. Med kärlek så blir det automatiskt att det blir att man kommer en in under skinnet. Inget varar för evigt så varför lämna ut sig?

 

-Lasse Lindh

Jag saknar det inte. Jag kan rakt säga att jag saknar inte kärlek. Jag tror inte på att jag missar något. Kan säga att detta är sant i nuläget men om tio minuter kan det ha ändrats helt och hållet. Jag försöker vara den starka ensamstående tonåringen.

 

Det handlar om känslor helt enkelt. För vissa människor har man inte dom känslorna och för andra så har dom alltid funnits där. Jag brukar säga att jag vet hur det känns att vara kär men jag kan inte beskriva det. Inte ens nu när jag har alla möjliga ord framför mig så kan jag beskriva känslan av att vara kär.

Jag tittade djupt in i dina bruna ögon. Våra läppar möttes och vi båda får gåshud. Mitt hjärta slår hårdare och snabbare, nästan som om det försöker hoppa ut ur bröstet på mig. Det uppstår klichén med fyrverkerier som lyser upp den mörka natthimlen.

 

- "Jag håller dig hårt."

 

- The Supremes

Sitter nu på engelskan och undrar vart sjutton Matilda är. Blir så där ensamt när man inte har någon jämte sig som inte kan va tyst. But that's why I love you! Hör en massa fotsteg utanför men hon kommer aldrig igenom dörren. So sad. Nästan som att vänta på något som aldrig kommer. Borde la återgå till studierna.



Idag blir det till att hård plugga på So:n till på fredag. Ska iväg på teatern imorgon så vet inte hur mycket jag kommer orka eller hinna öva. Islam, Hinduism och Buddhism. Ganska intressant egentligen. Nörd varning!

Love ya!

Ska nog ta och sova nu. Har en lång dag framför mig.
Sen så undrar jag om det är någon som skulle ha lust med att bli intervjuade?
Typ bara lite frågor om jämnstäldhet och såna saker.
Vill ha med en kille och en tjej.



Sov gott!

Love ya!

Förändring. Återfödelse. Man kan kalla det vad som helst men saken är det samma. Genom åren så förändras vi alla. Tjejen som du nästan tyckte va lite töntig men snäll hänger nu med klassens "coolingar". Killen som aldrig sa ifrån utan vars mun nästan aldrig rörde på sig vågar nu stå för sina åsikter och är inte längre rädd för vad andra ska tycka



Sjuan var ett jobbigt år.

Jag har förändrats sedan 7:an. Jag är inte rädd och inte längre sårbar. Det är få människor som kan såra mig men ingen kan tysta mig och min röst, mina åsikter och mina tankar. Jag har blivit starkare och mitt självförtroende är mer än välutvecklat. Inte för att skryta alltså.



Det senaste har jag träffat på människor som anser att min förändring gått åt fel riktning. Kan säga att de personer som anser något sånt tänker mer på vad som gynnar en själv än att en kompis har förändrats till det bättre. Jag kämpar mig uppåt och dom som försöker stoppa mig har inte en chans.

Om man förändras till det sämre, för det sker. Personen du alltid trodde var där om du behövde det kan nu visa sig vara en riktigt självisk person. Den kompisen vars tankar alltid var goda kan nu visa sig vara smutsiga och illa menade. Lika mycket som förändring kan va en bra sak så kan det gå fel.



Nu kämpar jag mig upp och målet är nära.

Man kan hamna i fel umgänge, man kan ha det svårt hemma eller med sig själv. Detta är stora faktorer för att man ska få en dålig förändring eller förändras så man åker ner i självrespektsskalan. Det är svårt att växa upp och att förändras på ett bra sätt.

Om ändå det kunde va enkelt att växa upp.