Jag har ett sjukt kontrollbehov. Allt och alla runt omkring mig måste jag ha någon sorts kontroll över. Menar inte att jag ska gå runt och säga vad folk ska göra eller säga. Utan de handlar mer om att jag vill veta vart de står, vilka jag kan lita på och sånt.

Jag måste planera långt innan. Har till exempel tänkt på mitt gymnasieval sedan 5:an. Jag försöker tänka ut vad jag vill jobba med när jag blir stor och vad jag kan tänka mig jobba med tills jag har råd att flytta hemifrån. Detta gör jag så jag kan känna mig säker. Kontroll är säkerhet.

Detta är något som ibland är riktigt dåligt. Det kan gå ut över vänner eller familj som egentligen bara vill hjälpa en. Förlitar man sig för länge på kontrollen så tappar man sin spontanitet och förmåga att ta dagen som den kommer. I vissa fall går det att ta kontroll över kontrollbehovet och lära sig njuta.

Någon dag så kommer jag ta dagen som den kommer.

Visste du att jag har extremt lätt att få huvudverk.
Kan få det när som helst utan någon speciell anledning.
Mamma skyller på att jag inte använder mina glasögon. Problemet är att jag får ondare i huvudet med dom än utan.

För ett tag sen började jag märka att inte ens en vanlig Alvedon hjälper längre.
Kan inte koncentrera mig eller något när jag har ont i huvudet.
Passar perfekt när man är i skolan och måste plugga på prov.

Det finns ju en anledning och jag har många anldningar till varför jag har mitt liv som jag har det.
Men nu ville jag snacka om hösten.

Det finns otroligt många som ser hösten som en mysig årstid som är lite små kylig men inte riktigt kall.
Man kan ta på sig mössor, halsdukar och vantar.
Men jag hatar hösten för mörkret som kommer med den.

Jag har väldigt enklet att bli ledsen eller nedstämd över allt och alla.
Mörker hjälper mig aldrig.
Kan nog ärligt säga att jag gråter aldrig på sommaren utan bara på hösten och vintern.

Mörkret och jag har aldrig kommit överrens.
Jag är mörkrädd till exempel.
Och jag tror att anledningen till att jag hatar och är rädd för mörkret är för att jag är rädd för framtiden.

Jag har ett otroligt kontrollbehov. Jag måste styra med det mest för att känna mig lugn.
När jag tänker på fram tiden så ser jag bara ett mörker. Ingen kan ju vet vad som kommer hända.
Och det gör mig rädd. Och på hösten så syns mörkret så extra tydligt efter en varm och ljus sommar.

Så det är därför jag hatar hösten och varför jag är mörkrädd.

Mitt hår är en del av min personlighet.
Det är sant. Jag är extremt ytlig när det gäller mig själv och sällan när det gäller andra.
Anledningen till att jag ville skriva om detta är nog mest för att jag precis klippt mig.
Och ni all vet att det tar ett tag innan man är van vid sin ny frisyr.

När mitt hår är för kort så sjunker mitt självförtroende. Och när det är lite längre och när jag känner mig nöjd med det så höjs mitt självförtroende. Det kanske egentligen inte låter så knasigt.

Men allt har ju sina bra och dåliga sidor. Hår kan ju ha en tendens att bli för långt och då sjunker mitt självförtroende också. Så är det med mitt liv.

Det Inre leder till yttre perfektion!

Före


Efter


Bjuder på dom bilderna :)

Puss puss!

Jag har komplex.
Ni kanske tänker nu: Va fan skojar han med mig?
Men nej jag har komplex och det är inget att skoja om!

Det finns jätte många runt om mig som säger att jag är fin, att jag är smal och söt.
Men det är inte så jag ser på mig själv.
Jag tycker inte jag är fin eller söt. Kan tycka att jag borde kanske gå ner något kilo eller att min mage är för stor.


Jag vet att jag inte är tjock eller rund på något sätt men det ändrar inget.
Jag jämför mig mest med killar och önskar att jag kunde se ut och va lite mer som dom.
Jag jämför mig med tjejer och önskar att jag kunde va lite finare och att jag kunde va lite mer som dom.

Mina komplex är oftast grundade på att jag kollar på någon annan och tänker "oj du var ju söt" eller så är det bara för att jag känner mig allmänt nere.

Jag jobbar för att bli av med dom och jag vet att det finns människor som säger att jag är fin och smal men det stämmer inte inne i mitt huvud.

Tror att alla har komplex och det är på något sätt okej, men man får inte låta det ta över ens liv. Det har inte jag gjort än och det hoppas jag att jag inte kommer göra heller.