Sitter nu hos Lollo, skulle plugga men det verkar inte som om det kommer hända.
Oväntat! Aja men nu har Lollo precis kommit upp ur badet och jag ska iväg och hämta Matilda.
Vi ska iväg till skolan på ett hemligt uppdrag. Tihih, gayvarning!

Skriver la något mer sen ikväll.

Love ya!

Det är tveksamt om jag ska ha barn. Jag skulle säkert bli en skit grym farsa, ta hand om dom, skoja med dom, trösta dom. Men jag vill inte, jag vill inte ha någon som är beroende av mig varje dag i all oändlighet. Jag vill inte ha ansvaret över en annan levande individ, då jag själv tycker det är ansträngande med att ta hand om mig själv.

Ska nu skriva något som kommer få hela HBTQ världen att hata mig. Jag tycker inte att två killar eller två tjejer ska va föräldrar. Säger inte att dom inte ska ha rätt till det utan att jag tycker att det ska va mamma, pappa, barn. Missförstå mig inte. Två farsor eller två morsor kan va super grymt! Men jag tycker att ett barn ska ha en mamma och en pappa. Just saying. Är på detta sättet väldigt konservativ.



Något smartskalle försöker säkert koppla ihop detta med att jag inte vill ha barn. Slöseri med tid kan jag säga.

Leken heter faktiskt Mamma, Pappa, Barn.
Inget respektlöst utan bara yttrar min åsikt.

Sue me bitches!

Av någon konstig anledning så skriver jag bara på bloggen när jag mår dåligt. Borde må dåligt oftare eftersom jag inte uppdaterar så ofta som jag egentligen borde. Just nu kan man la säga att jag är inne i en sorts fas i livet där jag tänker otroligt mycket på det jag vill, på vem jag är och hur jag ska förbättra mig.

Att använda bloggen till att gnälla är inte det jag vill utan bara ha ett ställe att ventilera på. För första gången på ett långt tag känner jag mig faktiskt ensam. Låter knasigt. Jag har en hel del goda vänner jag kan vända mig till. Jag kan bara inte berätta detta för någon. Jag är tillbaka på ruta ett som jag var på för två år sedan. Jag håller det för mig själv.



Tyck för guds skull inte synd om mig nu, det är inte därför jag skriver. Jag kan inte prata med någon. Det finns ingen som skulle förstå ändå. Jag vill inte prata om det. Det känns för personligt på något sätt. Jag gillar att hålla ett professionellt avstånd från det personliga.

Jag har några val jag måste göra. Vågar inte ens tänka på vad som kommer ske efter åt. Jag tror att det kommer bli bra till slut. Men jag är inte där ännu helt enkelt. Inte mer med den saken. Ska va tyst nu. Inte meningen att skapa frågetecken i era huvuden.



Notera att detta är ett ventilations inlägg. Jag skriver av mig och skulle uppskatta om ni inte fråga något om det eller delar med er av er sympati. Är dock mycket tacksam över de människor som finns.

Nu är det måndag och jag ska försöka dra igång bloggandet så det rycker om det!

Puss puss!

Det är inte så att jag hatar den jag är, jag hatar inte de val jag gjort eller dom jag förmodligen kommer att välja. Blir aldrig glad över det jag ser i spegeln. Aldrig nöjd med min kropp eller mitt utseende. Min familj brukar reta mig ibland för att jag fixar mig även om jag bara ska sitta hemma i soffan. För mig handlar inte utseende om vad andra tycker utan det handlar om att jag själv ska va nöjd med den jag är. Skulle aldrig fixa mig för någon annans skull.

Jag stressade inte med att komma ut för mina föräldrar eller vänner. Jag ville ta tid att tänka på vem jag ville vara, från början var jag äcklad över vem jag var. Egentligen var jag nog mest rädd. Jag var inte okej med min läggning innan jag kom ut och jag är fortfarande inte okej med den. Varje dag försöker jag se fördelar med den jag är, sällan jag lyckas. Jag är rädd för att inte gilla mig själv. Jag vill inte va ännu en tonåring som förnekar sig själv, jag vill det som alla andra vill. Känna att jag duger precis som du är.

Jag visar acceptans till alla runt omkring mig. Jag vet att jag inte är ensam. Vet inte om ordet "självhat" är för starkt med det jag känner. Jag kan inte komma över att jag är den jag är. Jag måste lära mig att leva med mig själv, måste lära mig acceptera den jag är och vad jag tror på.



Min bästa vän sa till mig "Bättre vara sig själv än en dålig kopia av någon annan." Det är något jag försöker leva efter och jag hoppas att med tiden så kommer detta vara självklart för alla människor på planeten.