Det är inte så att jag hatar den jag är, jag hatar inte de val jag gjort eller dom jag förmodligen kommer att välja. Blir aldrig glad över det jag ser i spegeln. Aldrig nöjd med min kropp eller mitt utseende. Min familj brukar reta mig ibland för att jag fixar mig även om jag bara ska sitta hemma i soffan. För mig handlar inte utseende om vad andra tycker utan det handlar om att jag själv ska va nöjd med den jag är. Skulle aldrig fixa mig för någon annans skull.

Jag stressade inte med att komma ut för mina föräldrar eller vänner. Jag ville ta tid att tänka på vem jag ville vara, från början var jag äcklad över vem jag var. Egentligen var jag nog mest rädd. Jag var inte okej med min läggning innan jag kom ut och jag är fortfarande inte okej med den. Varje dag försöker jag se fördelar med den jag är, sällan jag lyckas. Jag är rädd för att inte gilla mig själv. Jag vill inte va ännu en tonåring som förnekar sig själv, jag vill det som alla andra vill. Känna att jag duger precis som du är.

Jag visar acceptans till alla runt omkring mig. Jag vet att jag inte är ensam. Vet inte om ordet "självhat" är för starkt med det jag känner. Jag kan inte komma över att jag är den jag är. Jag måste lära mig att leva med mig själv, måste lära mig acceptera den jag är och vad jag tror på.



Min bästa vän sa till mig "Bättre vara sig själv än en dålig kopia av någon annan." Det är något jag försöker leva efter och jag hoppas att med tiden så kommer detta vara självklart för alla människor på planeten.