När man växer upp så lämnar man ifrån sig de oskuldsfulla tankarna och de oskyldiga sinnet. När personligheten börjar spegla den vi kommer vara i vårt vuxna liv. Att ständigt stå mitt emellan vuxen och barn. Att ibland vilja gråta och skrika, att ibland vilja skratta och busa. När kropp och ideal börjar bli det viktigaste. Att växa upp är inte enkelt.

Har precis gått igenom en hel del lådor med en hel drös massa gamla saker. Hittade foton och teckningar. Detta blev lite för känslosamt för mig av någon anledning. Kanske är jag sorgsen över hur snabbt det har gått från att vara ett litet barn till att va nästa vuxen. Kanske inser jag att jag saknar hur enkelt allt va förr.



- Sandvargen.