Vi står i ditt sovrum. Din vänstra arm håller om mig medan din högra försöker få upp jeansknappen på mina byxor. Jag kollar in i dina ögon och kysser dina läppar. Kyssen blir till hångel och lika snabbt som mina kläder är av står du naken inför mig. Jag iakttar din kropp. Dina muskler och dina fasta rumpa.

Jag tror jag ska ge upp. Ge upp helt och hållet på kärleken. Det är helt enkelt inget för mig. Jag vill bara ha något enkelt för en gångs skull för ni som känner mig vet att jag inte är en enkel person. Tror jag är lite för mycket av en dramaqueen. Så fort livet blir tråkigt slänger jag mig in i bästa första dramatiska händelser. Det där om att låta folk komma för nära är nog mitt största problem. Jag vill ha mina avstånd från människor. Med kärlek så blir det automatiskt att det blir att man kommer en in under skinnet. Inget varar för evigt så varför lämna ut sig?

Jag saknar det inte. Jag kan rakt säga att jag saknar inte kärlek. Jag tror inte på att jag missar något. Kan säga att detta är sant i nuläget men om tio minuter kan det ha ändrats helt och hållet. Jag försöker vara den starka ensamstående tonåringen.

Det handlar om känslor helt enkelt. För vissa människor har man inte dom känslorna och för andra så har dom alltid funnits där. Jag brukar säga att jag vet hur det känns att vara kär men jag kan inte beskriva det. Inte ens nu när jag har alla möjliga ord framför mig så kan jag beskriva känslan av att vara kär.

Jag tittade djupt in i dina bruna ögon. Våra läppar möttes och vi båda får gåshud. Mitt hjärta slår hårdare och snabbare, nästan som om det försöker hoppa ut ur bröstet på mig. Det uppstår klichén med fyrverkerier som lyser upp den mörka natthimlen.

- "Jag håller dig hårt."