Varför så stor press på att vara redo? Varför kan man inte bara vänta lite tills allt känns bra? Så man slipper ångra sig. Är det verkligen värt att leva med den ångern i kroppen?

För något år sedan kände jag en enormt stor press på att förlora oskulden. Jag kunde nästan få ont i magen när jag fick reda på att någon jag kände precis hade blivit av med sin. Jag stressade upp mig över det hela och att jag hade en kompis på axeln som ständigt påminde oss om hur skrattretande det var att va oskuld. Idag är det en helt annan sak, kanske är jag starkare i mig själv men idag så bryr jag mig inte om det.

Jag är inte redo för att ligga och är inte heller redo för något speciellt seriöst förhållande. Jag skiter i det där med och ligga åtminstone just nu. Är man en sån som måste ligga så måste man ha ett ganska meningslöst liv. Stoltheten finns inte i om du har legat, eller mängden du legat med.

Vissa saker som exempel sex eller alkohol ska man själv känna efter om man är redo för. Vissa känner sig redo tidigare än andra och en del tvingas att framstå som att vara redo. Grupptryck, att vara redo, att säga nej. Hur ska man våga säga nej till det man inte är redo för?

Man ska alltid komma ihåg att man har rätt att säga nej, men säg det tydligt. Att mumla funkar inte. Utan va tydlig i både rösten och i kroppsspråket.
De personer som tvingar dig till något som du inte känner dig redo för är inte dina vänner. Men om du är jätte nära någon av dem som tvingar dig så prata med honom/henne. Ett enkelt sätt att testa en vänskap. Det kan aldrig skada att låta världen veta hur du känner, har du tur så kanske du träffar någon som känner likadant.

Det är verkligen inte enkelt att säga nej men man måste försöka. En gång för mycket är bättre än inget.