Vet inte hur många som vet om det men bland mina största önskningar är att jag skulle kunna få va normal.
Jag vill slippa gråten i halsen när man ser killarnas blickar. Deras hånfulla blicka.
Slippa rädslan i skolan över om det ska hända något, förutom mina vänner, vem skulle fånga mig om jag föll?

Är man precis som alla andra, precis så som killar ska vara slipper man känna sig utfryst. Slippa känna sig utanför.
Trygghet. Är man "normal" är man trygg mot mobbning, utfrystning eller kränkningar.

Jag har aldrig varit en av killarna i klassen. Och det har jag lärt mig att det är bara att acceptera och hoppas att det blir bättre. Ibland så känns det helt hopplöst. Men då vet jag att jag har mina underbara vänner som jag kan vända mig mot.

Kanske är dom tjejer, dom vet inte alls lika mycket om killar som killar gör. Men oavsett könet så ska en vän kunna trösta, älska och gå att lita på. Just dom tre sakerna vet jag att jag har med mina vänner. Och till er killar som så gärna tittar lite konstigt på mig i korrioren eller på stan vill jag bara säga en sak: Jag är fett mycket lyckligare utan er!