I många år har jag velat bli skådespelare. stå på scen och läsa repliker från någon manus som skrevs på 8o-talet.
Men nu känner jag att det på något sätt varit en övning. Jag är inte skapt för att stå på dramaten.
Det jag vill göra med mitt liv är att förändra världen. Det kanske varje tonåring tänker men jag känner att jag vill inspirera andra människor.

Hade tänkt att bli föreläsare. Prata med människor om jämnlikhet, om självförtroende och allt där emellan.
Jag vill få människor att känna sig självsäkra, att dom ska våga stå för vem dom är och så gott det går få omgivningen att acceptera olikheter.

Människor med olikheter behöver inte vara störande, jobbig eller störda. Dom kan vara (oftast) snälla, trevliga, pålitliga.
Tänk dig att din bästa vän berättar om att han/hon/hen inte är som alla andra tror. Utan att din bästa vän kommer till dig och litar på dej så mycket så han/hon/hen vågar stå för vem den är.

Vad skulle du göra? Skulle du sluta umgås med din vän? Skulle du hata din vän?
Grejen är att din vän mister då inget. Utan det är du som mister en vän. Din vän har lärt sig att du inte är värd den tiden hon/han/hen har.

Det är då man får chansen att bevisa att man är en äkta vän.