Som tonåring har jag lärt mig mycket på den lilla tiden jag har varit det. Hoppas att allt kommer bli bättre på gymnasiet.

 

Alla söker efter sin identitet. Låter konstigt men så är det. Vet inte vem jag är eller vem jag vill bli. Ena dagen kan jag tycka att sprit är okej, andra dagen vill jag vara nykterist. Allt förändras och allt blir jobbigt.

 

Trodde aldrig att mitt liv skulle bli så svårt. För när jag var barn, då var allt bara skoj, Skolan var något man längtade till. Att få träffa sina kompisar!

 

Nu vet man inte längre. Älskar min vänner. Det gör jag. Men dom består mest av tjejer. Jag känner mig trygg med dom. Ledsen killar men jag litar på er. Kanske lite för mycket. Därför känns allt så svårt. Jag känner inte mig trygg med er. Jag vet inte varför men så är det.

 

Oj det var inte meningen att det skulle bli ett långt inlägg men ville bara skriva av mig.