Underbara tid då jag visste säkert att det var du och jag. Tid som jag aldrig kommer få tillbaka.
Du hjälpte mig lära saker om mig själv som jag inte var säker på.
Men undrade alltid om det var äkta eller om du helt enkelt villa använda mig.

Efter ett tag kom chansen tillbaka och det kunde blivit du och jag.
Börjar undra nu om jag är dum som inte tog den.
Kunde kanske haft det lite bättre och fått känna din värme.



Kanske skulle jag tagit chansen.
Men jag har aldrig varit bra på att ta risker.
Så det var inte oväntat vad som skulle ske.

Men nu är det för sent och mörkret har lagt sig.
Kanske blir det bättre, precis så som jag säger till andra att det blir.
Men själv så tror jag sällan på det..