Sa ju att jag skulle skriva mer om mig. Ska bli skönt när det är över.

Okej, Hur ska jag börja?
Jag har haft en perfekt barndom och skulle inte vilja byta ut den mot något i världen!
Jag älskar mina föräldrar och dom älskar mig, Visst har vi våra bråk.
Jag har sjukt underbara vänner som accepeterar mig för den jag är och dom finns för mig och jag för dom!

Vad har jag och klaga på?
Inget egentligen, Jag har ett perfekt liv om jag får skryta lite.
Men det är en sak jag får ta skit för, Och det är att jag är den som jag är. Jag är mig själv och ingen annan.
Detta förstår tjejer. Så därför väljer jag att vara och umgås med dom.

Killarna accepeterar inte det. Jag säger inte att jag behöver deras vänskap men deras respekt behöver jag. Jag känner mig inte accepterad av dom. Och vad fan ska jag göra åt det? Men när dom sprider rykten om vem jag är. Då drar jag gränsen. Jag är ingen hora eller bög. Jag är mig själv och ingen annan. Ni behöver inte vara eller snacka med mig men snälla vissa lite respekt!

Det är allt jag begär…