Dörren stängs och ensam står jag kvar.
Visste att slutet var nära men vill inte förstå att en dag skulle du lämna mig.
Tårarna smyger fram ur ögonen på mig och snart rinner det från mina kinder.
Jag sätter mig ner på golvet och tror inte att det är sant.
Skrattar en aning över det hela. Kansk är det hela bara ett enda dåligt skämt.
Men dagarna går och dörren öppnas inte igen.
Förstår då att du är borta och där du är kommer du va kvar.



Men plötsligt ler jag för mig själv.
Även om jag inte har dig så har jag våra minnen.

The End